camillanystrand - och så fick min haj träffa sin familj...

så sen många år tillbaka (sjuhundrafemtioelvatusen år sedan) gjorde jag en liten tatuering i liknelse av en vithaj. mycket mycket nöjd blev jag och tycker fortfarande att den är den finaste av dem alla. men ensamheten växte sig större och större och genom avsaknad av familj och liknande varelser kände jag väl att det kanske var dax för min lilla haj att få träffa liksinnade djur. eller det är väl egentligen bara en ursäkt, men sak samma.

så jag dök med vithajar i lördags. denna upplevelse hamnade direkt på topplistan av alla saker jag någonsin gjort. att vara i en bur, ansikte mot ansikte med en vithaj när det bara är 10 cm som skiljer er åt (och ett galler uppenbarligen), finns det inte så många andra saker man kan jämföra upplevelsen med. det var makalöst. fantastiskt. otroligt. galet. maffigt. pampigt. gudomligt. SKITFINT. JÄVLIGT FINT. asfint. jag har alltid velat ha en lägenhet med balkong ut mot havet, och kunna äta havsräkor varje dag i resten av livet. nu går räkorna bort. hellre bada med vithajar varje helg istället.

/camy