camillanystrand

okej, nu ar det meningen att jag ska skriva nagat vettigt. klurade lite idag och kom pa en massa underbara saker jag kunde dikta ner, men nu ar det tomt. tomt i huvudet. klump i magen. blanka ogon, vata kinder. hela den historien. fan ocksa. jag vill inte hem. beijing har varit min favoritstad pa hela resan. ett stalle jag faktiskt skulle kunna tanka mig att bo pa under nagan period i livet. inte varje dag jag kanner sa efter min foralskelse i barcelona, men nu antligen. eller, antligen och antligen. trist bara att lamna nagat man gillar lite sadar extra. vill komma tillbaka hit till sommaren da allting sakerligen ar manga ganger finare, med lite mera varme i luften ocksa. men trots kylan och kala trad ar det underbart. kan kanske vara den forsta "kalla" staden vintertid jag verkligen tycker om, markligt. men nu ar det som det ar. jag har sparat det allra basta till sist i alla fall - the great wall. imorgon, min sista dag, ska jag antligen dit. jag har langtat sonder mig, jag har varit pirrig och lite nervos. men nu blir det av. klockan sex imorgon bitti tar jag en bil dit, 3,5 timmar bort, till den delen som tydligen rekommenderas mest av lonely planet / backpackers. den delen som inte ar flockad av turister och forsaljare. ingen guide, bara jag. tar pa mig min mao-mossa en sista gang. hanger kameran pa axeln. njuter. upplever. andas. karlek till alla. xoxo