camillanystrand

Nu är jag lite trött och lite lat, plus att tangentbordet på min touch är så litet så jag kommer inte orka skriva så mycket. Men i alla fall, om tre timmar tar jag nattåget över till Shanghai. Är framme runt 7 imorgon bitti. Planerar att möta upp Björn någongång under dagarna där, sen hooka upp med en kille från Holland som jag träffade i yangahou. Han backpackar runt i Kina på motorcykel, kan inte förstå hur han klarar av det i den här hetsiga trafiken, men imponerande är det minst sagt. Man träffat så många människor som är ute på helt grymma äventyr. JAG VILL OCKSÅ! Avundsjuk...


Ja men i alla fall, jag lovade ju att lägga ut lite bilder och berätta lite mer. Det får bli när jag hittar en dator de närmsta dagarna. Anyway, igår var jag med om en snöstorm! Jag har insett att jag inte riktigt tycker det är lika roligt att springa runt på museum och se en massa historiska monument, som att uppleva grym natur! Jag tror jag är lite mer av en äventyrare. Men i alla fall, tog mig upp på mount hua shan som är 2160 meter högt, helt sjäv! Alla travel agencies varnade för att ta sig upp ditt själv, de tyckte man skulle ta den fåniga linbanan upp istället. No way. Efter halva vägen ville jag börja gråta för att jag var extremt trött, blöt (det regnade hela vägen) och tänkte att om jag ramlar mer för ett stup nu kommer ingen veta var jag är, min död skulle vara en gåta föralltid. Hemsk tanke, men jag fotsatte.

 Efter lite mer än halva vägen började de förbannade trapporna. Jag visste att de skulle komma, men inte hur många de var eller hur brant det var. För att hålla mig någorlunda sysselsatt räknade jag trappstegen upp till north peak: 3307 - det är som att gå upp i eifeltornet 2 ggr. Och hör och häpna på detta; jag har ingen träningsverk alls i vaderna idag, oförståeligt. Vissa trappor var så branta att jag mer eller mindre fick dra mig skälv upp för kedjor fästa i bergen, ska visa bilder sen, annars kan ni bara googla. Efter cirka 2000 trappsteg började det snöa - fint tänkte jag. Men man ska aldrig ta ut vinsten i förskott, för sen kom ovädret. Tänkte ta bilder ut över berget, men omöjligt. Det var snö överallt, blåste från alla håll och kanter. Jag blev blöt och kall överallt, var livrädd dör att min kamera inte hade många minuter kvar att leva, samtidigt som jag mer eller mindre skulle klättra upp för berghelvetet.


Efter 4 timmar var det bestiget. Då tog jag den förbannade linbanan ner, 8 onödiga euro. Fick vänta på bussen i över 2 timmar för att komma hem igen, men träffade en snäll gammal gubbe som bjöd mig på kaffe och lärde mig lite kinesiska. Fin berättelse va? Hihi, skriver lite mer en annan dag, saknar er, men börjar trivas i min ensamhet! xxxxxxx