camillanystrand

mitt calle rosa, alla minnen, alla de där små stunderna som jag inte minns som tycks helt betydelselösa, men som ändå värmer mitt hjärta. de människor som jag kan spendera 24 timmar om dygnet med utan att tröttna på. alla små utflykter, måltider och myskvällar. all musik vi stått och sjungit med till, allt skratt och alla konstiga ideer. allt jag givit, allt jag fått tillbaka. att känna sig hemma med människor och aldrig vilja lämna dem, trots att man kännt de flesta mindre än ett år. Hur vi har kommit att bli de vi blivit. Hur många saker vi diskuterat om och om igen, skrattat och gråtit, älskat livet samtidigt som vi vill dö. Vi har varit bittra och njutit av det, hatat alla men älskat varandra. Levt i en bubbla som vi aldrig velat lämna. det känns rätt att åka, men så otroligt jobbigt att göra det utan er. ------------------------------------------------------