camillanystrand

idag är det fredag och fredag den 19 mars betyder att jag har avklarat 1/4 av min första termin på UCT, de ni! Så jag vet inte om jag ska utvärdera nu eller vad som förväntas. Jag har inte riktigt hunnit känna efter hur det är att bo, leva och plugga i Kapstaden. Veckorna passerar så snabbt förbi att jag knappt hinner tänka och inse. Jag säger ofta till en av mina flatmates "kommer du ihåg när vi gjorde det där förra helgen" eller liknande, och får alltid svaret "camy, det var för 3 helger sen. och nej, det där gjorde vi inte i måndags, det var tisdagen veckan innan". Så jaha, oj, tiden bara rinner iväg. Om 3 sekunder har jag en bachelors degree i BSocSci PPE. Då kommer jag och 99 andra PPE'are vara färdiga. Jag vill att tiden ska gå snabbt, att det är bra, men ändå inte. Det får aldrig ta slut här, aldrig.

Plugget är underbart. UCT är en så fin skola att jag nästan blir tårögd när jag tänker på den, och ännu har jag inte tagit några foton, fyskam. Men jag är lite rädd att gå runt med mina fina kamera på gatorna här, allt är så osäkert. Men jag lägger upp lite bilder nedan som jag hittade på UCT's hemsida.. (fredags-fusk för mig också..)

UCT är gigantiskt stort och har en miljard studenter i mina ögon. På raster eller mellan föreläsningarna sitter vi på Jammie stairs utanför Jameson Hall (huvudbyggnaden) med 100tals andra studenter och pratar skit, skrattar, skvallrar och tittar på snygga killar (ja, Sydafrikanska vita män.. ojojoj.) Alltid händer det saker överallt, event, tävlingar och utställningar med mera. Det är en underbar atmosfär på UCT. Obeskrivlig. Om ni någonsin kommer hit måste ni tar er upp dit och bara andas in känslan.

Mitt program är underbart. Eller egentligen har inte jag riktigt reflekterat över det heller. Jag tror till mestadels att jag är glad över att jag börjat plugga igen, använda hjärnan och privilegiet att få göra det på UCT. Men PPE är ett grymt program må jag säga. När man träffar nya människor och berättar för dem att man läser PPE får man alltid en andra, kluven blick. Ja, PPE är nog ganska tufft. Men trots det är allting jag läser grymt intressant. Även om filosofin redan nu känns tung, känns den väldigt relevant att läsa tillsammans med politik och ekonomi, och synsättet förändras en del tack vare allt ifrågasättande. Så ja, PPE är kanske inte så dumt trots allt.

Mitt hus är underbart. De tre tjejerna jag delar hus med är helt underbara de också. Alla tar hand om alla, vi delar på precis allt och det finns alltid någon som vill hitta på något när man är uttråkad. Om jag ska beskriva hur vi har det här i huset skulle ni få läsa tills sent in på natten, finns så mycket att säga. Men just nu räcker det med att jag kan garantera att jag är sjukt glad över att jag inte fick studentrum genom campus. Det här är tusen gånger bättre.

Okej, så sist men inte minst, Kapstaden i sig. Turistgrejer vet jag inte så mycket om eftersom jag varken haft tid eller tillgångar till att ta mig runt att se saker. Men nu är det lov, så nu ska jag ta mig runt lite mer i stan, åka till Cape of Good Hope, kanske se The Crystal pools och även åka till pingvinstranden, vi får se (har planerat in extralektioner nästa vecka på skolan också för statistik, fyfan vad den är jobbig...). Men att bara leva i Kapstaden är annorlunda på gott och ont. Det är trevlig och mysigt, vackert, underbart och varmt. Atmosfär och levnadsstil annorlunda från allt annat. Kulturkrockar som skapar spännande och annorlunda saker att se och höra. Vänliga och trevliga människor, människor som är glada för det lilla och människor som lever galna liv. Även detta är svårt att beskriva med ord. Man måste vara här och leva.

Men Kapstaden, Sydafrika och Afrika har självklart nackdelar, saker som kan förbättras och saker som inte riktigt går att få ett grepp om. Det faktum att jag knappt på dagtid borde gå på en stor, trafikerad gata själv. Att jag inte kan ta bussen eller tåget om jag ska någonstans. Att jag är fast i mitt hus efter mörkrets inbrott. Att det sitter plakat över hela staden som säger "We say: enough!" och som refererar till alla mord som begåtts den senaste månaderna. Klasskillnaderna som ibland är så markanta att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig eller vad jag ska säga. Den öppna rasismen, slagorden och ett förtryckt samhälle (säger man så på svenska? jag börjar få en tendens att tappa svenska ord, fyskam). Klart man kan välja att blunda och förneka, leva livet som vanligt utan att göra saker annorlunda eller göra andra val. Men sen vill man vara på den säkra sidan och inte ligga våldtagen och blodig i ett gatuhörn en varm sommarkväll. Man gör sina val i livet.

Men som sagt gör man som man vill. Jag väljer att inte leva i rädsla och försöker undvika de värsta farorna. Undvika och inte tänka alltför mycket på situationen är det bästa. För man måste ju kunna leva och trivas också, inte hetsa upp sig alltför mycket.

Men Kapstaden kommer som jag sagt innan vara en av de bästa valen jag gjort i mitt liv. Det är annorlunda på ett fint och vackert  sätt här. Ibland kan jag inte sluta le och tänka på hur fucking jävla bäst jag är för att jag trotsade normen, struntade i det hela "go with the flow" thing och gjorde min egna resa. Jag vill inte berätta en historia som liknar alla andras. Lite måste man i alla fall försöka utmärka sig, det är min filosofi (jag har kommit på många levnadsfilosofier den senaste tiden. ska försöka skriva ner dem, kanske är roligt att läsa om några år.)

Okej, ja, jag är färdig. Förlåt om jag tråkat ut er. Men jag vet att ni är nyfikna och vill veta det mesta, så jag försöker så mycket jag kan och känner för. Det är synd att ni inte kan vara här och uppleva allt med mig. Trevlig helg, trevlig kväll och eftermiddag. Jag saknar er och det vet ni.

Titta på UCT bilderna nedan nu!! Förrsten postade jag ett inlägg som försvann igår. väldigt mystiskt. Jag lade upp bilder på mitt rum, men nu är de försvunna! En annan dag lägger jag upp dem igen. LOVE!!

/ Camy