alix
Första dagen på UCT var jag påväg någonstans för att plocka upp lite böcker, när Alix springer fram till mig och säger: dude, aren't you doing PPE as well? Where the hell are we supposed be? I'm freakin out! Sen dess har vi varit bästa vänner. Vi gör allt i skolan tillsammans, smsar varje dag minst 10 gånger och vet snart allt om varandra. Vi diskuterar allt mellan himmel och jord och glömmer för det mesta bort vad som händer runtikring oss. Jag lär alix om livet, hon lär mig. Det finns egentligen inga riktigt tunga dagar sålänge jag har alix med mig. vi slåss och bråkar, är sura på varandra i 1 minut tills någon av oss går och köper en varm choklad åt den andra.
Men alix bor i somerset west vilket är cirka 45 min utanför kapstaden, och måste pendla 2,5 timme varje dag. hon är idrottare, tävlar på sm-nivå och lägger ner mycket tid på träning. hon kom till UCT för att hon blev lovad en massa saker som aldrig hände. därför har hon nu sökt in så att hon kan byta och plugga PPE i stellenbosch vilket är 10 minuter från SW. jag håller tummarna och innerligen hoppas varje dag att hon inte ska komma in. Och alix vill egentligen inte, men har inte många val.
Vi orkar inte längre prata om vad som kanske kommer att hända nästa termin. vi har gråtit och hållit om varandra alldeles för mycket för att orka tänka på allt igen. vi tror båda två att saker händer för en anledning, och hon började på UCT för att jag inte kunde söka till Stellenbosch som jag tänkt från början. Men nu vet vi inte riktigt vad livet försöker visa oss genom att göra detta.
Alix ringde mig nyss och uttryckte sin sorg för att hon inte sett mig sen i torsdags. Jag har inga planer för kvällen, inte hon heller. Så nu sitter hon i sin bil och kör 6 mil bara för att hämta upp mig. "Du kan få stanna hur länge du vill" säger hon alltid när jag kommer hem till henne. Samma sak nämner jag när hon är här.
Tänk att jag alltid har en tendens att skiljas från mina bästa vänner bara sådär. Det är inte okej. Så nu tycker jag att vi alla håller tummarna för att hon inte blir accepterad till stellenbosch. om hon blir det hamnar jag troligtvis i fängelse efter att ha bränt ner det där jävla universitetet.
Men alix bor i somerset west vilket är cirka 45 min utanför kapstaden, och måste pendla 2,5 timme varje dag. hon är idrottare, tävlar på sm-nivå och lägger ner mycket tid på träning. hon kom till UCT för att hon blev lovad en massa saker som aldrig hände. därför har hon nu sökt in så att hon kan byta och plugga PPE i stellenbosch vilket är 10 minuter från SW. jag håller tummarna och innerligen hoppas varje dag att hon inte ska komma in. Och alix vill egentligen inte, men har inte många val.
Vi orkar inte längre prata om vad som kanske kommer att hända nästa termin. vi har gråtit och hållit om varandra alldeles för mycket för att orka tänka på allt igen. vi tror båda två att saker händer för en anledning, och hon började på UCT för att jag inte kunde söka till Stellenbosch som jag tänkt från början. Men nu vet vi inte riktigt vad livet försöker visa oss genom att göra detta.
Alix ringde mig nyss och uttryckte sin sorg för att hon inte sett mig sen i torsdags. Jag har inga planer för kvällen, inte hon heller. Så nu sitter hon i sin bil och kör 6 mil bara för att hämta upp mig. "Du kan få stanna hur länge du vill" säger hon alltid när jag kommer hem till henne. Samma sak nämner jag när hon är här.
Tänk att jag alltid har en tendens att skiljas från mina bästa vänner bara sådär. Det är inte okej. Så nu tycker jag att vi alla håller tummarna för att hon inte blir accepterad till stellenbosch. om hon blir det hamnar jag troligtvis i fängelse efter att ha bränt ner det där jävla universitetet.
Kommentarer
Trackback
