det där med att kunna acceptera långsamma människor
jag tror det är en extremt svensk förmåga att kunna störa sig något otroligt på långsamma människor. Inte tycker jag själv att svenskar stressar något otroligt, men jämfört med andra kulturer utvecklas det hela till en skrämmande sanning. med många länder i åtanke, vilka jag rest runt i, funderar jag över om man någoinsin kommer kunna släppa greppet totalt och strunt i tidspressen.
spanjorer har ett litet övergrepp i denna diskussion eftersom de är kända för att vara långsamma. hela manana manana (ukunnig på hur man gör spanska n på en pc) grejen osv gör deras beteende på något sätt acceptabelt. dock kunde jag självklart inte sluta störa mig på att inte en enda människa kunde hålla svenska tempo när jag bodde i bcn, aldrig någonsin.
sydafrika verkar vara inne i samma anda, oftast något värre än spanjorerna. exampel från en matvaruaffär, där det oftast sitter en bakom kassan och en som plockar i varorna i påsar:
1. Du kommer fram, de blippar varorna, du betalar med kontanter och packar i varorna själv. Sannolikhet? 0.
2. Blippar varorna, du betalar med kort och damen som packar i försöker sig på fyra sysslor samtidigt: vara extremt långsam i sig, titta på andra kunder, skicka sms och skvallara med damen i kassen. Sannolikhet? Ofta.
3. Varorna blir blippade men ingen står för att packa i. Jag blir också tillsagd att inte packa för det är inte mitt jobb. Damen i kassan blippar och packar. När hon är färdig tycker hon att det är passande att dra mitt kort och vänta 3 minuter innan det blir godkänt (istället för att göra detta innan packandet av varor). Sannolikhet? Alltid.
Varje gång jag lämnar en matvaruaffär vet jag inte om jag ska slå ner närmsta människa, skrika så högt jag kan eller kliva rakt ut i gatan och hoppas att nästa liv inte går lika långsamt.
Jag menar, inte för att stressa, men det finns roligare saker att spendera tid på än i en matvaruaffär.
